Osteoporos fortsätter att vara en eftersatt sjukdom med låg kunskap hos de som har sjukvårdsansvaret.
Det visar en ny undersökning där närmare 900 personer med sjukdomen har skrämmande lågt förtroende för primärvården, detta trots att det är en stor folksjukdom som drabbar varannan kvinna och var fjärde man.
-Kritiken mot osteoporosvården gäller allt från medicinering, utvärdering av behandlingen, målet med den, behandlingsalternativ och livsstilsråd. Personerna känner sig utlämnade med sin sjukdom, konstaterar Mai Bergström, ordförande Osteoporosförbundet.
Majoriteten patienter med osteoporos behandlas inom primärvården och i de stora regionerna Västra Götaland, Skåne och Stockholm, är det mer än 70 % som anser att kunskapen om sjukdomen är låg inom primärvården.
Några röster från undersökningen:
”Jag gick på kortisonbehandling nästan 2 år innan läkaren på Vårdcentralen kom på att jag skulle göra en bentäthetsmätning. Då var det försent och nu har jag fått flera kotkompressioner.”
Kvinna under 60 år, Kronoberg
”Väntar på ny mätning men det är kö på 1 år…Har gjort senaste mätningen 2016. Man får själv ringa och påminna om remiss.”
Kvinna 60–69 år, Norrbotten
”Primärvården remitterade mig inte vidare. Jag fick själv fixa remisser via privat läkare.”
Kvinna 70–79 år, Stockholms län
Osteoporos innebär en förändring av skelettets struktur. Om sjukdomen behandlas rätt minskar risken för nya fraktur med 40 %. Men sjukdomen är underdiagnostiserad och underbehandlad.
Kapaciteten för att få rätt diagnos är kraftigt underdimensionerad och inte ens en femtedel av patienterna får behandling mot osteoporos inom ett år efter diagnos, trots att sjukdomen kan leda till döden hos dem som drabbas av höftfrakturer.
Mai Bergström
För många innebär sjukdomen ett stort lidande.
-I vår undersökning svarar 70 % att det är viktigt med en fast vårdkontakt, något man sedan flera år har rätt till men som inte fungerar i praktiken, säger Anita Sandström, vice ordförande Osteoporosförbundet. Vi vill se att denna rättighet blir verklighet i hela landet för bättre behandling genom kontinuitet i mötet mellan läkare och patient. Till sin hjälp behöver allmänläkarna ett kunskapscentrum i varje region som de kan rådfråga och få stöd av.
