Pandemin visar behov av en samlad strategi för dataanalys inom vården

En nationell samordnad satsning på dataanalys kan både hjälpa oss att möta pandemier och att optimera resurserna inom den reguljära vården, skriver Ulf Hertin, senior rådgivare för hälso- och sjukvården, SAS Institute.

Pandemin visar behov av en samlad strategi för dataanalys inom vården 1
Ulf Hertin, senior rådgivare hälso- och sjukvård, SAS Institute

Betydelsen av dataanalys har blivit tydlig under den pågående pandemin och når oss genom exempelvis kartor och grafik. Analyserna utnyttjar data och statistik från många olika källor och ger både global och lokal överblick, kunskap och underlag för planering. Med många olika datakällor och ökande datamängder får vi allt bättre förståelse av pandemins utveckling och det hjälper oss att ligga steget före.

Svenska myndigheter och vårdaktörer har generellt bra data, dessvärre är verktygen och arkitekturen för datahantering ofta omodern. Det skapar bromsklossar som minskar effektiviteten och ökar kostnaderna. Med en samordnad strategi skulle vården kunna skala upp sitt samordnande av datautbyte med andra myndigheter, företag och samhällsaktörer avsevärt. Det skulle möjliggöra en effektivare dataanalys som bidrar till snabbare och bättre beslut och åtgärder.

I USA har flera sjukhus och regioner tagit fasta på möjligheterna och använt dataanalys som strategi. Cleveland Clinic insåg tidigt att deras sjukvårdsverksamheter måste bli datadrivna, att deras manuella hantering av data var otidsenlig och fördyrade deras processer. På bara några år förbättrade de sin vårdprocess med 26 procent med hjälp av dataanalys. Det finns alltså förebilder som vi kan dra direkta lärdomar av.

Cleveland Clinic har bland annat använt dataanalys för att förbättra riskbedömningen av patienter. Just riskbedömning och förmågan att följa standardiserade vårdförlopp (SVF) är något svenska sjukhus och regioner har stora problem med. Bland ekonomer och högre beslutsfattare inom vården är det känt att vården av patienter med kroniska sjukdomar står för lejonparten av vårdkostnaderna, cirka 75 procent av vårdens totala årliga budget på 490 miljarder kronor.

Med förbättrad riskbedömning kan vården göra tidigare och bättre preventiva insatser som minskar vårdbehoven från patienter med kronisk sjukdom. Anta att vi ”bara” förbättrat för och stabiliserat de kroniskt sjuka med tio procent. Redan detta hade sparat 35 miljarder årligen, drygt halva försvarsbudgeten. Att inte arbeta med dataanalys i stor skala på sådana okontroversiella områden inom vården framstår vid närmare eftertanke ofattbart. Och dessa miljarder kan göra avsevärd nytta, både genom att frigöra resurser och för att balansera ekonomin vid en kris.

När krisen gått över till ett mer stabilt läge menar jag att det är ett utmärkt tillfälle att samla landets hälso- och sjukvårdsaktörer för att sätta en agenda för användning av en samordnad strategi för datadriven analys inom vården – bland annat med de erfarenheter som vi samlar från insatserna under denna kris.

Det kan både göra oss bättre rustade inför nya kriser och bidra till att skapa den verksamhetskultur, arkitektur och kompetens som krävs för att använda dataanalys för en bättre och effektivare reguljär vård. Den pågående pandemin visar med all önskvärd tydlighet hur viktigt detta är.