Inom medicinsk forskning görs betydande insatser med att kartlägga genomet för att patienter med sällsynta sjukdomar ska kunna få en diagnos.
Genom ny teknologi får vi svaret på flera tidigare olösta gåtor.
Spinocerebellär ataxi typ 4 har varit ett av dessa svårlösta fall och där en forskargrupp i Lund nu identifierat vilken gen som ligger bakom de svåra sjukdomssymtomen.
Nära en halv miljon människor i Sverige lever idag med en sällsynt diagnos – lika många som lever med cancer.
Huvuddelen av alla sällsynta hälsotillstånd är medfödda och har kroniskt framskridande symtom med stora funktionsnedsättningar. Det krävs ofta omfattande genetiska utredningar för att dessa patienter ska få en exakt diagnos och förutsättningarna har hittills varit ganska dåliga.
– Spinocerebellära ataxier, så kallade SCA-sjukdomar, är en stor grupp sällsynta, ärftliga sjukdomar där ataxi – svårigheter att samordna rörelser – är gemensamt. I dag känner man till långt över 100 olika ataxisjukdomar och antalet växer ständigt, säger Andreas Puschmann, forskare och docent i neurologi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Spinocerebellär ataxi typ 4 (SCA4) är en av de ärftliga ataxisjukdomarna. Den påverkar lillhjärnan och nervsystemet, vilket leder till tilltagande gång- och balansproblem, svårigheter med koordinationen, störd finmotorik och kraftiga blodtrycksfall. SCA4 beskrevs första gången redan 1996 i en stor släkt i USA, som härstammade från Skåne, men den genetiska orsaken har tidigare inte varit känd. Nu har forskargruppen i Lund äntligen lyckats identifiera att det är en mutation i genen ZFHX3 som orsakar sjukdomen. Mutationen består av en abnormt lång upprepning av aminosyran glycin, som sannolikt leder till att proteinerna inte kan brytas ned ordentligt. Istället samlas de i nervceller, vilket orsakar obalans i nervsystemet.
Andreas Puschmann, forskare och docent i neurologi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Tolv år att lösa gåtan bakom sjukdomen
– Det har tagit oss över tolv år att lösa gåtan bakom sjukdomen. Den här typen av dolda mutationer kräver en speciell form av databearbetning som utvecklats först nyligen. Tillsammans med en typ av DNA-sekvensering kallad long-read – som undersöker längre DNA-sekvenser i en enda läsning – kan vi nu på ett mer tillförlitligt sätt studera komplexa mutationer, säger Joel Wallenius, bioinformatiker vid Lunds universitet.
Nu när den genetiska mutationen är känd, kan läkare genom ett enkelt blodprov diagnostisera en person med symptom som stämmer in på sjukdomen. Även om det för många av dessa neurologiska sjukdomar ännu inte finns någon botande behandling så brukar det innebära en lättnad för familjer med sällsynta diagnoser att få namnet på sin sjukdom
– Genom att kartlägga vilka gener som ligger bakom, skapas förutsättningarna för att utveckla behandlingar. För andra genetiska neurologiska sjukdomar finns numera effektiv genterapi, vilket inger hopp
