Med ett grundläggande intresse för samhällsutveckling vill hon bidra till en bättre vård där patienter och närstående blir medskapare och där de kan ta ett större ansvar för sin egen hälsa.
Här ser Ann Svensson, nybliven professor i informatik med inriktning arbetsintegrerat lärande vid Högskolan Väst, digitaliseringen som en möjliggörare.
Grattis Ann till din professorsutnämning – hur känns det?
Det känns väldigt bra, och jag har jobbat hårt för det. Jag har prioriterat bort väldigt mycket annat i privatlivet än just arbetet med professorsmeriteringen under de senaste åren.
Berätta, vad forskar du om?
Jag forskar om digitalisering och arbetsintegrerat lärande i olika typer av verksamheter. Mest forskar jag inom vårdens digitalisering men även i små och medelstora företag och hur det påverkar organisationerna och de som arbetar där, när man inför digitala verktyg på arbetsplatser. Det är kunskaper och kompetenser som utmanas, och anställda som tvingas lära nytt, lära om och lära av sina arbeten. Arbetet på arbetsplatser kan idag vara ganska specialiserat, med många specialistkompetenser och olika professioner, som ändå behöver arbeta tillsammans.
Detta blir också tydligt vid digitalisering, vilket också pekar på vikten av att man behöver samverka och att det då är viktigt att förstå varandras kompetenser. Det är betydelsefullt att det finns en ömsesidig respekt mellan forskare och praktiker i verksamheter som beforskas och att forskare och praktiker tillsammans ges möjlighet till ett ömsesidigt deltagande i alla forskningens faser.
Ann Svensson ser digitalisering som en möjlighet i vårdsammanhang.
Varför har du valt att forska om just detta ämne?
Med mitt grundläggande intresse för samhällsutveckling började jag studera både företagsekonomi och systemvetenskap parallellt för mer än 30 år sedan. Jag sökte systemvetenskap för att ”gardera” mig, men kom in på båda. Lärarna på systemvetenskap var väldigt engagerande, så det ökade mitt intresse för ämnet. Jag är också intresserad av hur människor arbetar och samverkar, och ”utmanas” av att kunna bidra till samhällsutvecklingen.
Finns det något annat du skulle vilja forska om?
Jag har en vision om att kunna bidra med forskning inom transportbranschen. Exempelvis har logistik och infrastruktur kring den tunga trafiken till och från Göteborgs hamn en stor förbättringspotential. Till stor del finns det idag manuella rutiner kring transportplanering och logistik. Det sker väldigt många transporter av både 40- och 20-fots containers, där samordning av transporter skulle kunna effektiviseras med stöd av digitaliseringen.
Det behövs också nya affärsmodeller som incitament för speditörer, åkerier och andra aktörer i denna bransch. Detta skulle kunna ge ett bidrag till en av våra största utmaningar i samhället, att minska miljöpåverkan för att skapa en hållbar framtid.
Berätta om ditt yrkesliv/karriär fram tills idag?
Jag har undervisat vid Högskolan Väst i mer än 25 år. Forskning och samverkan har under många år mestadels fått ske på fritiden, då jag i princip har undervisat på heltid. På senare år har forskningen tagit över mer och mer, till stor del tack vare att jag har sökt och fått projektmedel för forsknings- och utvecklingsprojekt, företrädesvis från Europeiska Regionala Utvecklingsfonden (ERUF) genom Interreg Sverige-Norge.
För snart två år sedan blev jag verksamhetsledare för Hälsoakademin Väst, en samverkansarena som samfinansieras av NU-sjukvården, Närhälsan, Regionhälsan och Högskolan Väst, vilket är ett halvtidsuppdrag. Jag handleder även doktorander. Jag är också vetenskaplig ledamot inom Etikprövningsmyndigheten.
Förutom arbetet inom akademin är jag lastbilschaufför under kvällar, helger och semestrar ibland. Jag är trafik- och ekonomiansvarig inom ett åkeriföretag, och jag sitter i Advisory Board och bolagsstyrelser i företag som utvecklar digitala verktyg samt inom åkeribranschen.
På vilket sätt vill du bidra till samhällsutvecklingen med din forskning?
Jag vill bidra till en bättre vård där patienter och närstående också kan bli medskapare och där de kan ta ett större ansvar för sin egen hälsa. Här är anser jag att digitaliseringen är en möjliggörare.
Jag vill bidra till goda arbetsvillkor både inom vården och inom små- och medelstora företag och industrin i övrigt, så att människor kan trivas och utvecklas och där hälsopromotion finns med som ett övergripande perspektiv.
Jag vill bidra till en lägre klimatpåverkan inom transportbranschen, där det finns en stor förbättringspotential. Jag vill också bidra till att ifrågasätta förgivettaganden och så kallade ”åsiktskorridorer” med stöd av vetenskapliga perspektiv och metoder.
