Närmare 3 000 kvinnor drabbas varje år av allvarliga förlossningsskador.
Ett problem i vården är att det saknas bilder på hur kvinnors underliv egentligen ser ut. Modern visualiseringsteknik kan öka kunskapen och ge kvinnor större makt över sin egen kropp.
Det menar Eva Uustal, överläkare i gynekologi på Linköpings universitetssjukhus och en av Sveriges främsta experter på förlossningsskador.
Eva Uustal var en av deltagarna i onsdagens seminarium ”Hej sjukvården, har jag ett sprucket underliv? – så kan visualisering minska tabut kring vaginan” på East Sweden Arena i Almedalen. Hon menar att bilder på kvinnans underliv är en bristvara inom sjukvården i dag.
Det gör att förlossningsskador riskerar att missas och felbehandlas. Och för dem som helt enkelt undrar om deras underliv ser normala ut, finns bara läkarens ord att lita på.
– Det har varit en stor brist på bilder och utbildningsmaterial om bäckenbottenskador i samband med förlossning. Därför har jag skapat en 3D-modell för en webbkurs som ska lära vårdens medarbetare hur underlivet och bäckenbotten ser ut, normalt och med skador.
– Vi behöver neutrala bilder av muskler och muskelfästen i kvinnans underliv, precis som vilka andra muskler som helst. Det är en fråga om jämställdhet.
Louise Berg är vd på företaget Sibship och initiativtagare till visualiseringsprojektet ”Är jag normal?”. Projektet ska ta fram visualiseringar över olika normalvariationer av hur underlivet ser ut. Visualiseringarna ska komplettera de stiliserade bilder som finns idag.
– När jag intervjuar barnmorskor och gynekologer säger de att den vanligaste frågan från patienter är ”Är jag normal?”. Idag finns det inga verktyg eller bilder som visar på bredden av det normala. Alla bilder ser i princip likadana ut, och så ser inte verkligheten ut.
– Många som arbetar i vården har stickat eller sytt egna underliv för att visa sina patienter hur underlivet ser ut och fungerar!
Eva Uustal menar att bilder är viktiga ur flera aspekter.
– Bilder avdramatiserar och tar bort tabun, men kan också bli en gemensam utgångspunkt. Den 3D-modell jag har tagit fram visualiserar strukturer vi tidigare bara kunnat prata om utan att se.
– Det gör att barnmorskor och läkare kan hitta ett gemensamt sätt att prata om förlossningsskador, så att vi vet att vi pratar om samma sak. Vi vill få kunskapen om det kvinnliga underlivet på banan. Ingen läkare eller barnmorska ska kunna säga att det inte fanns något material.
Bildtext: Eva Uustal, överläkare vid Universitetssjukhuset i Linköping, och Louise Berg, vd för Sibship, var två av deltagarna i East Swedens seminarium om visualisering av kvinnokönet på onsdagen.