Hur kan digitala vårdgivare bli en del av en sammanhållen digifysisk primärvård med god tillgänglighet och kontinuitet?
Hur ska samverkan se ut mellan olika aktörer och vilka ersättningsprinciper ska tillämpas för vårdval, utomlänsvård och digital utomlänsvård?
Socialdepartementet har utrett frågan och presenterar förslag i promemorian Effektiv och behovsbaserad digital vård (Ds 2023:27.
Svenska Läkaresällskapet (SLS) delar utredningens problembeskrivning, men efterlyser förslag för hur den digitala vården ska utformas för att säkerställa att gällande prioriteringsordning efterlevs samtidigt som fragmentisering och diskontinuitet motverkas.
– Prioriteringsperspektivet är oerhört viktigt att ha med sig vid digitaliseringen i hälso- och sjukvården. Vi har ett växande gap mellan vårdbehov och resurser, och prioriteringsplattformen är det som ska vägleda oss vid prioriteringar i hälso- och sjukvården, oberoende av driftsform, ersättningssystem och teknologi, säger Tobias Alfvén, ordförande i SLS.
Just när det gäller digital vård, anser SLS att prioriteringsplattformen bör betonas tydligare än i promemorian samt att begreppet tillgänglighet till vård (fysisk och/eller digital) bör definieras så att de individer som har de största vårdbehoven går först.
– Det finns många fördelar med att vården digitaliseras, men det får inte sätta de demokratiskt beslutade etiska prioriteringsprinciperna ur spel. Den med störst vårdbehov ska gå först och medicinska prioriteringar ska grundas på behov snarare än efterfrågan. Det är dessutom särskilt viktigt att identifiera vårdbehov hos svaga individer, särskilt de med nedsatt autonomi, säger Niklas Ekerstad, ledamot i SLS nämnd.
SLS lyfter även i sitt remissvar fram vikten av att digital sjukvårdsteknologi anpassas för att underlätta relationskontinuitet och helhetsansvar, dels inom primärvården, dels för patienter som vårdas av olika vårdgivare inom sjukhusvård, primärvård samt kommunal vård och omsorg.
– Detta gäller i synnerhet vård av individer med stora och komplexa vårdbehov som exempelvis sköra äldre med multisjuklighet, säger Niklas Ekerstad.
När det gäller implementeringen av digital teknologi så anser SLS att det är viktigt att den baseras på evidens.
– Förutsättningarna för införande och implementering av digital teknologi skiljer sig åt mellan olika områden. För områden med påvisad evidens kan implementeringen påskyndas. För andra områden krävs mer kunskap och forskning samt en konsekvensanalys om effekterna av digitaliseringen, innan en bredare implementering kan genomföras. Dessutom finns ett behov av utbildning i digitala system och verktyg på alla nivåer i hälso- och sjukvården, och här bör vårdgivarna allokera medel, säger Niklas Ekerstad.
När det gäller den digitala utomlänsvården så anser SLS att den måste utformas så att fragmentisering, brist på kontinuitet och oegentliga prioriteringar motverkas.
– Den region som har ansvar för och kännedom om medborgarnas vårdbehov och står för vårdkostnaderna, bör rimligen utföra behovs- och lämplighetsprövningen, avslutar Niklas Ekerstad.
